En dag. En dag tog det. En dag fick jag leva på hoppet och vara naiv. Jag? Hur vågar jag säga jag? Det här handlar mer om dig. Och om dom. Kommer dom någonsin förstå vad dom gör? Jag vill bara hålla för öronen, orkar inte lyssna, vill inte lyssna. Vill bara skrika rakt ut och springa så långt bort från detta som möjligt. Och ta med dig ifrån dom, till något som får dig att må bra. Livet är så sjukt orättvist så det finns inte.