Vädret! Värmen! Allt med denna dag princip.

Flyttpacka, diska (men snart har vi diskmaskin - en working womans bästa vän)

Måste berätta om en sak från i lördags också; jag och mamma satt på tunnelbanan och vid en station kliver en gammal, gammal farbror på. Vi reagerar på hans blod på jackan och ser hans bandagerade händer. Och blod på hans skor. Åh det gjorde så ont i hjärtat. Han åkte förmodlingen hem från sjukhuset och alldeles själv. Var var hans närmaste? Det gjorde så ont i hjärtat, gamla ensamma människor får mitt hjärta att sprängas i tusen bitar.
Tänk om han var en av dom som blev påkörda av bussen, tänk om han kommer hem och något händer? Tänk om han är helt ensam, om han inte har någon hemma? Nej fy nu börjar jag tjura. Som tanten som hade jätte högt ljud på tv:n här i vårat hus och när hennes personal kom dit på morgonen så hade hon ramlat och inte kunnat resa sig upp. Sånt gör ont i min kropp, jag önskar att ingen människa någonsin behöva vara ensam.